Sanna Wiede - sobriety is more than a choise, it's a lifestyle

Äntligen!

Ett stort G R A T T I S till vår konsulent Festim och hans fru som igårkväll blev föräldrar till en liten pojke! Jag önskar er all lycka och välgång!

Presskursen i Stockholm

Nu är jag hemma efter ännu en fantastisk helg med UNF. Åh, jag är lyrisk. Den här gången var det presskurs i huvudstaden som gällde. Med eliten, om man får säga så. Gänget bestod av högt uppsatta, drivande och engagerade ungdomar - och så jag, som knappt varit aktiv i tre månader. Hehe.

Niklas och jag åkte buss ifrån Kalmar klockan 11 på fredagen och kom fram runt 19, efter lite krångel med tunnelbana och buss. Jag var nog så nervös, med tanke på att jag inte kände någon annan och att jag knappt visste vad helgen gick ut på, men det varade inte länge. Jag blev mottagen med öppna armar av dessa härliga människor! Runt 20 stycken var vi. Tidigare har jag endast deltagit vid aktiviteter med huvudsakligen högstadieelever, så det var omväxlande och roligt att spendera helgen med "jämnåriga". (Missuppfatta inte, jag har ingenting emot högstadieelever!)

På dagarna fick vi lära oss hur media arbetar, hur vi ska hitta dit och hur man skriver bland annat pressmeddelanden. Mycket intressant. Nu ska jag minsann börja skicka in! På kvällarna var det Melodifestival, frågesport och lekar som gällde natten lång. Jag fick impa med kunskaper om Heliga Birgitta och bli utklassad på Fotleken som jag aldrig tidigare hört talas om. Fint var det! Jisses, känner redan nostalgi när jag sitter här i min ensamhet.

Något som gjorde intryck på mig var hur.. nära man kom "de ledande", om ni förstår mig. Kändisar som förbundsordförande Vidar, vice ordförande Linda, Motdrags chefredaktör Karin och Anja som är med och driver projektet Fake Free var där och minglade som vilka som helst. Jag tycker att det är grymt att man så lätt kan få en nära relation till ledningen! Ytterligare ett tecken på att UNF är bäst. Så är det bara. Där fanns även andra förbundsmedlemmar, distriktsordföranden och UNF:s drogpolitiske/pressekreterare Johnny (som höll i kursen) med flera. Det var Fake Free-Anja som höll i den avslutande föreläsningen (riktigt peppande) och på de tre minuter som jag hann prata med henne efteråt gav hon mig en toppenidé till projektarbete. Jag hoppas att det går att ordna.

Nu har vi då åkt tåg halva dagen och jag är trött som få. Det är något speciellt med läger och kurser och sådant - man liksom lämnar sitt vardagliga liv hemma. Skönt att få släppa allt, men nu kan jag inte annat än sörja det ofattbara faktum att jag måste gå till skolan imorgon. Istället peppar jag Uppdraget och DÅM som utspelar sig inom snar framtid. Hjälp. UNF har tagit över mitt liv. Och jag älskar det!

Jag är så glad att jag åkte och att jag fått träffa alla de här starka, fantastiska människorna. Det är trist att alla ska bo så långt bort, men jag hoppas att man får träffa dem igen på andra kurser eller vad framtiden nu kan ha att erbjuda. Over and out.

Bowling

Idag är det den andra onsdagen i månaden och därmed dags för UNF-bowling! Alltid lika trevligt.  Tack och lov tävlar vi mot oss själva och inte varandra, och jag lyckades bäst med att matcha mitt andra resultat med mitt första! Eller vad man ska säga. Hehe. Flyt! Dagens höjdpunkt var det. Har väl inte varit på det bästa humöret idag.

Nu tittar jag på Grey's och förbereder mig för att plugga halva natten. Yey!

Måndagstankar

God kväll! Nu vill jag inte att det här ska bli ett argt inlägg, för jag älskar verkligen mitt liv, jag känner mig så lyckligt lottad och jag vill börja visa det - något som jag inte alltid lyckats så bra med tidigare. Hur som helst. Idag på min KPT-dag traskade Tati och jag ned till kära gamla Funkaboskolan. Det var riktigt trevligt att träffa alla lärare (och elever) igen! Aldrig tröttnar man väl på att höra att "Vi var några av Björns bästa elever genom tiderna"... Hehe. Sorry, kunde inte låta bli.

Jag stötte även på min lillasyster där. Några i hennes klass har jag lärt känna genom UNF och tycker att det är jättekul, men så nu ikväll fick jag höra något intressant. En kille (för mig okänd) hade gått fram till Tina (min lillasyster) efter att vi hade gått och sagt "Du vet att hon dricker va?". Han påstod att jag hade berättat det. Och att han hade läst det på min blogg (?). Jag tror att ni kan fråga vem som helst av mina vänner och de skulle berätta för er att jag är larvigt (kanske irriterande) emot alkohol. Jag tar varje chans jag får att argumentera för nykterism. Så vad ger denna kille, som jag aldrig träffat, rätt att sprida sådana rykten? Jag bryr mig inte precis, men det vore riktigt tråkigt om detta sprids bland högstadieskolorna. Jag vill verkligen vara en förebild. Kan jag det om folk tror att jag dricker?

Jag kan väl lika gärna vara ärlig nu. För att slippa rykten. Jag har druckit. Tre gånger för att vara exakt. Det var flera år sedan och alla tre gånger rörde sig om pressade situationer då jag drack för att passa in. Jag var väldigt osäker på den tiden och mitt självförtroende var i botten. Jag är så glad att jag inte är den personen idag! Det var ingen som tvingade mig, men jag ville heller inte egentligen någon utav gångerna. Dock kan jag lova att jag aldrig har druckit på fest. Jag önskar att jag kunde säga att jag aldrig hade haft det giftet i kroppen, men då skulle jag inte heller ärligt kunna berätta att jag vet hur idiotiskt det är. Jag har varit på den mörka sidan och det finns inget positivt att säga om det. Mina föräldrar blir nog besvikna om/när de läser detta, men jag hoppas att de kan vara stolta ändå. Det hände för länge sedan och jag kommer aldrig i mitt liv dricka igen, jag svär. Inte ens champagne på mitt bröllop. Blä. Jag står för allt jag har gjort, för det har format mig till den jag är idag. (Får jag bara tillägga att det inte alls handlade om sådana mängder som ni kanske uppfattar det, jag har alltid haft kontroll över mig själv) Gud vad konstigt det här kändes att skriva.
Var det verkligen jag?

2006 - en osäker liten tjej med kasst självförtroende som lätt föll för grupptrycket.
2010 - en (oftast) glad tjej som tack vare uppmuntran från sin underbara omgivning (och kanske lite på grund av nyårslöftets framsteg) mår bättre en någonsin, älskar livet, har självförtroendet på topp och tycker om att gå sin egen väg.

Lasergamekungen

Idag spelade ett gäng från UNF Kalmar lasergame. Jag hade bara spelat ett par gånger innan och var väl inget stort fan direkt, men jag anmälde mig ändå eftersom UNF är världens bästa ungdomsförbund (såklart) och jag får ärligt talat abstinensbesvär när jag inte får träffa alla härliga nykterister! Hur som helst, idag kom vändningen! Efter sisådär en halvtimme tröttnade jag på att stå kutryggad och häcka på min egen halva, så tillsammans med killarna i mitt lag gav jag mig ut på äventyr. Det var så mycket roligare! Vi var faktiskt grymma, trots att vi glömde att skydda vårt eget "headquarter". Jag tog till och med de andras bas en gång! Och jag kom tvåa, tvåa. Av alla. Now isn't that wonderful? Ser redan fram emot nästa gång. Hehe.

Sedan begav vi oss till lokalen. Där blev det en massa stim, Gorbys och Kopps. Det var fint, riktigt fint. Framåt nio städade vi undan och begav oss hemåt. På cykel. Igår ansåg jag nämligen att våren var kommen, med solsken och snöfria vägar, så jag kom på den strålande idén att cykla överallt hela mars! Verkligen.. underbar idé. Speciellt då det fallit snöblandat regn till och från hela dagen. Det tog mig en halvtimme att trampa hem, tårna var stelfrusna, låren värkte och min mage var överfull av yoghurt. Lovely. Nu väntar plugget på mig! God natt.