Måndagstankar
God kväll! Nu vill jag inte att det här ska bli ett argt inlägg, för jag älskar verkligen mitt liv, jag känner mig så lyckligt lottad och jag vill börja visa det - något som jag inte alltid lyckats så bra med tidigare. Hur som helst. Idag på min KPT-dag traskade Tati och jag ned till kära gamla Funkaboskolan. Det var riktigt trevligt att träffa alla lärare (och elever) igen! Aldrig tröttnar man väl på att höra att "Vi var några av Björns bästa elever genom tiderna"... Hehe. Sorry, kunde inte låta bli.
Jag stötte även på min lillasyster där. Några i hennes klass har jag lärt känna genom UNF och tycker att det är jättekul, men så nu ikväll fick jag höra något intressant. En kille (för mig okänd) hade gått fram till Tina (min lillasyster) efter att vi hade gått och sagt "Du vet att hon dricker va?". Han påstod att jag hade berättat det. Och att han hade läst det på min blogg (?). Jag tror att ni kan fråga vem som helst av mina vänner och de skulle berätta för er att jag är larvigt (kanske irriterande) emot alkohol. Jag tar varje chans jag får att argumentera för nykterism. Så vad ger denna kille, som jag aldrig träffat, rätt att sprida sådana rykten? Jag bryr mig inte precis, men det vore riktigt tråkigt om detta sprids bland högstadieskolorna. Jag vill verkligen vara en förebild. Kan jag det om folk tror att jag dricker?
Jag kan väl lika gärna vara ärlig nu. För att slippa rykten. Jag har druckit. Tre gånger för att vara exakt. Det var flera år sedan och alla tre gånger rörde sig om pressade situationer då jag drack för att passa in. Jag var väldigt osäker på den tiden och mitt självförtroende var i botten. Jag är så glad att jag inte är den personen idag! Det var ingen som tvingade mig, men jag ville heller inte egentligen någon utav gångerna. Dock kan jag lova att jag aldrig har druckit på fest. Jag önskar att jag kunde säga att jag aldrig hade haft det giftet i kroppen, men då skulle jag inte heller ärligt kunna berätta att jag vet hur idiotiskt det är. Jag har varit på den mörka sidan och det finns inget positivt att säga om det. Mina föräldrar blir nog besvikna om/när de läser detta, men jag hoppas att de kan vara stolta ändå. Det hände för länge sedan och jag kommer aldrig i mitt liv dricka igen, jag svär. Inte ens champagne på mitt bröllop. Blä. Jag står för allt jag har gjort, för det har format mig till den jag är idag. (Får jag bara tillägga att det inte alls handlade om sådana mängder som ni kanske uppfattar det, jag har alltid haft kontroll över mig själv) Gud vad konstigt det här kändes att skriva.
Var det verkligen jag?
2006 - en osäker liten tjej med kasst självförtroende som lätt föll för grupptrycket.
2010 - en (oftast) glad tjej som tack vare uppmuntran från sin underbara omgivning (och kanske lite på grund av nyårslöftets framsteg) mår bättre en någonsin, älskar livet, har självförtroendet på topp och tycker om att gå sin egen väg.
sannawiede