Presskursen i Stockholm
Nu är jag hemma efter ännu en fantastisk helg med UNF. Åh, jag är lyrisk. Den här gången var det presskurs i huvudstaden som gällde. Med eliten, om man får säga så. Gänget bestod av högt uppsatta, drivande och engagerade ungdomar - och så jag, som knappt varit aktiv i tre månader. Hehe.
Niklas och jag åkte buss ifrån Kalmar klockan 11 på fredagen och kom fram runt 19, efter lite krångel med tunnelbana och buss. Jag var nog så nervös, med tanke på att jag inte kände någon annan och att jag knappt visste vad helgen gick ut på, men det varade inte länge. Jag blev mottagen med öppna armar av dessa härliga människor! Runt 20 stycken var vi. Tidigare har jag endast deltagit vid aktiviteter med huvudsakligen högstadieelever, så det var omväxlande och roligt att spendera helgen med "jämnåriga". (Missuppfatta inte, jag har ingenting emot högstadieelever!)
På dagarna fick vi lära oss hur media arbetar, hur vi ska hitta dit och hur man skriver bland annat pressmeddelanden. Mycket intressant. Nu ska jag minsann börja skicka in! På kvällarna var det Melodifestival, frågesport och lekar som gällde natten lång. Jag fick impa med kunskaper om Heliga Birgitta och bli utklassad på Fotleken som jag aldrig tidigare hört talas om. Fint var det! Jisses, känner redan nostalgi när jag sitter här i min ensamhet.
Något som gjorde intryck på mig var hur.. nära man kom "de ledande", om ni förstår mig. Kändisar som förbundsordförande Vidar, vice ordförande Linda, Motdrags chefredaktör Karin och Anja som är med och driver projektet Fake Free var där och minglade som vilka som helst. Jag tycker att det är grymt att man så lätt kan få en nära relation till ledningen! Ytterligare ett tecken på att UNF är bäst. Så är det bara. Där fanns även andra förbundsmedlemmar, distriktsordföranden och UNF:s drogpolitiske/pressekreterare Johnny (som höll i kursen) med flera. Det var Fake Free-Anja som höll i den avslutande föreläsningen (riktigt peppande) och på de tre minuter som jag hann prata med henne efteråt gav hon mig en toppenidé till projektarbete. Jag hoppas att det går att ordna.
Nu har vi då åkt tåg halva dagen och jag är trött som få. Det är något speciellt med läger och kurser och sådant - man liksom lämnar sitt vardagliga liv hemma. Skönt att få släppa allt, men nu kan jag inte annat än sörja det ofattbara faktum att jag måste gå till skolan imorgon. Istället peppar jag Uppdraget och DÅM som utspelar sig inom snar framtid. Hjälp. UNF har tagit över mitt liv. Och jag älskar det!
Jag är så glad att jag åkte och att jag fått träffa alla de här starka, fantastiska människorna. Det är trist att alla ska bo så långt bort, men jag hoppas att man får träffa dem igen på andra kurser eller vad framtiden nu kan ha att erbjuda. Over and out.
sannawiede